Tack från Gambia!

aF 248

Jag vill tacka dig som på något sätt bidragit till att vi kunde åka till Gambia för att dela ut glasögon.

Det krävs en hel del för att göra det möjligt. Men när det verkligen gäller så finns både vilja och resurser för att hjälpa människor som har det svårt. Om det ska jag skriva ett eget inlägg tror jag.

Det är Du som skänkte dina begagnade glasögon som du inte längre behövde.

aF 295

Det är Du som sms:ade VFA 100 till 72 970 och skänkte 100:-, eller skänkte pengar på annat sätt.

Det är sponsorer som skänkte pengar och trodde på projektet att hjälpa människor få en bättre syn på livet.

Det är du som varit med vid arbetsmöte och burit bananlådor fulla med glasögon, lagat mat, fixat kaffe, tvättat glasögon, sorterat, mätt upp och packat. Städat och torkat golv efter oss i den lokal vi varit i. Du som kommer någon gång ibland och det är Du som är trogen och hängiven.

Det är optiker och assistenter som åkt iväg och arbetat under ett par tuffa men intressanta veckor. Den här gången var det John, Thomas, Lisbet, Christina, Laila, Barbro och Jörgen jag åkte med. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.

Det är Du som sprider att Vision For All finns.

Tack vare er fick nästan 1000 personer ett par glasögon. Nu är deras förutsättningar att arbeta och studera betydligt bättre. Det är viktigt för mig att Du ska få reda på vilken skillnad din insats gör. En pappa som arbetar bättre ökar sin inkomst och gör det möjligt för barnen att gå i skolan. Ringar på vattnet effekten. Värdet av det ni alla gjort går inte att mäta i pengar. Jag önskar mig ett nytt värdesystem under 2014.

Från djupet av mitt hjärta och på människorna i byarna runt Karantaba i Kiang West provinsens vägnar tackar jag varenda en utav er som på något sätt hjälpt till. Ni är alla hjältar i mina ögon <3

bild (12)

Önskar er alla ett riktigt Gott och meningsfullt nytt år!

Gambiafloden del 1

aF 413

Idag är en ledig dag och vi ska åka en tur på Gambiafloden. Det är en stor flod som är 1 130 km lång och rinner från Fouta Djallon-platån i norra Guinea till Atlanten vid Banjul. Ungefär halva floden är segelbar. På båten har vi underhållning utav några lokala musiker.

aF 422

Det är ett rikt fiskliv av bl.a räkor, ladyfish, catfish, barracuda, butterfish mfl  i Gambiafloden. Vid ebb åker kvinnorna ut i sina båtar och plockar ostron som sitter på mangroveträdens stammar. En av våra följeslagare i båten berättar: Om en man har en fru så kokas ostronen. Om han har flera fruar så äter han dem råa. Här anar vi ostronets potenshöjande effekt.

Vi besöker ön James Island (som nu är ett världsarv) 30 km från flodmynningen. Ön intogs 1661 av engelsmännen som använde den först till handel med guld och elfenben och senare slavar. Här satt Kunta Kinte fånge, ättling till Alex Haley som skrev boken ”Rötter”. Den gick som tv-serie på 70-talet. Kunta Kinte togs tillfånga 1767 och såldes som slav i Amerika där han dog 1820. Minnet av denne afrikan lever vidare i hemlandet Gambia. Där man fortfarande pratar om honom som en stor, stark, stolt och frihetskämpande människa. Jag vill ägna ett eget inlägg åt funderingar om slaveri och frihet.

aF 431

Vår båtresa ska visa sig innehålla mer spänning än vad vi från början önskade oss……..

 

 

Afrika 14

aF 390

Ett par hundra meter längs med stranden finns en liten marknadsplats. En av optikerna, John, har berättat att vi är här och gör synundersökningar. Behov och intresse finns av att få hjälp.

Det kostar en månadslön för ett par glasögon och arbetslösheten är stor ca. 70%. Människorna här förlitar sig på turismen och arbetar med skrädderi, träsnideri, smycketillverkning och annat hantverk. Tänk dig att du ska dra in hela årsinkomsten på ett par månader och dessutom vara ansvarig för en ganska stor familj.

Jag har aldrig saknat mat, kläder på kroppen och tak över huvudet eller för den delen människor som vill mig väl. Ändå finns en inbyggd rädsla för att bli av med dessa grundläggande behov. Jag undrar så hur dessa människor hanterar det. Är det så att de är så vana vid att inte ha något att de liksom bara försöker överleva dag för dag?

Är vi som har allt mer rädda att mista det vi har än de som inte har något?

Vi får hjälp med att bära iväg med alla glasögon till marknadsplatsen. Ännu en mycket varm och svettig dag på jobbet. Vi har fina svarta skjortor som visar att vi är från Vision For All. Men det är olidligt varmt och de flesta vet ju vem vi är utan skjortor också. Här kan man prata om djungeltrummornas effekt.

En skräddare 29 år gammal. Fick sina första glasögon idag. ”Nu kan jag se tydligt och få mer gjort. Tjäna mer pengar så mina barn kan gå i skolan. Ni hjälper inte bara till att ge oss bättre syn. Ni värmer våra hjärtan”.

aF 480

Jag blir så innerligt glad och tacksam när jag förstår kraften i att göra något gott för andra. Det finns väldigt många människor som har donerat sina gamla glasögon, pengar eller av sin tid till Vision For All. Alla de sakerna tillsammans gör att vi kan åka iväg och dela ut glasögon.  Betydelsen det får när en människa kan se bättre. Kan hjälpa en hel familj, ja en hel by till och med. När jag ser alla pusselbitarna och kan börja lägga det. Framträder en vacker bild där vi alla tillsammans gör saker för att vi så hjärtans gärna vill.

Afrika 13

aF 378

Vi är tillbaka på Hotel Leybahto, som ligger precis vid stranden. Några dagars arbete till sedan lite vila innan vi åker hem.

Idag åker vi till Brikama för att sätta upp en klinik på en radio station. Vår medhjälpare Abou har kontaktat radiostationen för att få ut meddelande om att vi är där. Att vi erbjuder synundersökningar och delar ut glasögon.

bild (5)

Det känns som den varmaste dagen av alla. Fast det har jag tänkt varje dag sedan vi kom hit. Det ÄR varmt i Gambia. Viktigt att fylla på med vätska under dagen.

Vi blir hjärtligt välkomnade på radiostationen. Snabbt sätter vi upp kliniken och gör oss beredda att ta emot de som kommit för att bli undersökta. Det kommer en strid ström av folk och kön ringlar sig längs en husvägg där det finns lite skugga. Vi förvarar glasögonen i ett rum innanför och där står en fläkt. Det känns helt fantastiskt att stå framför fläkten och vi är flera som kan tänka oss att bli där en stund. Precis då går strömmen. Radiosändningen kan fortsätta med hjälp av ett litet reservaggregat. Elförsörjningen kommer och går. Det är mer regel än undantag för de flesta här.

Efter ett par timmar börjar antalet besökare minska. De bestämmer att återigen annonsera ut i radio varför vi är här. Det faller på min lott att helt plötsligt stå i sändning utan att ha fått förbereda mig. Men enligt mina kompisar så går det ju hur bra som helst. Klart att det kommer några extra som är nyfikna på vem som pratade i radion. Känns lite coolt att ha gjort min radiodebut i en, om än primitiv, radiostation i Afrika.

En pojke som är 10 år har problem att se på långt håll. Han har svårt att följa med i skolan. Här får han ett par glasögon och får se sina vänner en bit bort. Ansiktsuttrycket har inte fångats på bild tyvärr. Det finns något dubbelt i att helt plötsligt kunna se allting tydligt. Både härligt och skrämmande på samma gång. Starka intryck behöver få lite tid på sig att sjunka in. Den här något skeptiska min infann sig en liten stund efter ett obetalbart leende när han fick se sina kompisar en bit bort.

aF 393

Även om det inte går att jämföra olika sinne så kanske det ändå kan beskrivas så här: Att plötsligt se skarpt och tydligt kan vara som att skruva upp ljudet jättehögt.

………………..forts….