Afrika 14

aF 390

Ett par hundra meter längs med stranden finns en liten marknadsplats. En av optikerna, John, har berättat att vi är här och gör synundersökningar. Behov och intresse finns av att få hjälp.

Det kostar en månadslön för ett par glasögon och arbetslösheten är stor ca. 70%. Människorna här förlitar sig på turismen och arbetar med skrädderi, träsnideri, smycketillverkning och annat hantverk. Tänk dig att du ska dra in hela årsinkomsten på ett par månader och dessutom vara ansvarig för en ganska stor familj.

Jag har aldrig saknat mat, kläder på kroppen och tak över huvudet eller för den delen människor som vill mig väl. Ändå finns en inbyggd rädsla för att bli av med dessa grundläggande behov. Jag undrar så hur dessa människor hanterar det. Är det så att de är så vana vid att inte ha något att de liksom bara försöker överleva dag för dag?

Är vi som har allt mer rädda att mista det vi har än de som inte har något?

Vi får hjälp med att bära iväg med alla glasögon till marknadsplatsen. Ännu en mycket varm och svettig dag på jobbet. Vi har fina svarta skjortor som visar att vi är från Vision For All. Men det är olidligt varmt och de flesta vet ju vem vi är utan skjortor också. Här kan man prata om djungeltrummornas effekt.

En skräddare 29 år gammal. Fick sina första glasögon idag. ”Nu kan jag se tydligt och få mer gjort. Tjäna mer pengar så mina barn kan gå i skolan. Ni hjälper inte bara till att ge oss bättre syn. Ni värmer våra hjärtan”.

aF 480

Jag blir så innerligt glad och tacksam när jag förstår kraften i att göra något gott för andra. Det finns väldigt många människor som har donerat sina gamla glasögon, pengar eller av sin tid till Vision For All. Alla de sakerna tillsammans gör att vi kan åka iväg och dela ut glasögon.  Betydelsen det får när en människa kan se bättre. Kan hjälpa en hel familj, ja en hel by till och med. När jag ser alla pusselbitarna och kan börja lägga det. Framträder en vacker bild där vi alla tillsammans gör saker för att vi så hjärtans gärna vill.

Afrika 13

aF 378

Vi är tillbaka på Hotel Leybahto, som ligger precis vid stranden. Några dagars arbete till sedan lite vila innan vi åker hem.

Idag åker vi till Brikama för att sätta upp en klinik på en radio station. Vår medhjälpare Abou har kontaktat radiostationen för att få ut meddelande om att vi är där. Att vi erbjuder synundersökningar och delar ut glasögon.

bild (5)

Det känns som den varmaste dagen av alla. Fast det har jag tänkt varje dag sedan vi kom hit. Det ÄR varmt i Gambia. Viktigt att fylla på med vätska under dagen.

Vi blir hjärtligt välkomnade på radiostationen. Snabbt sätter vi upp kliniken och gör oss beredda att ta emot de som kommit för att bli undersökta. Det kommer en strid ström av folk och kön ringlar sig längs en husvägg där det finns lite skugga. Vi förvarar glasögonen i ett rum innanför och där står en fläkt. Det känns helt fantastiskt att stå framför fläkten och vi är flera som kan tänka oss att bli där en stund. Precis då går strömmen. Radiosändningen kan fortsätta med hjälp av ett litet reservaggregat. Elförsörjningen kommer och går. Det är mer regel än undantag för de flesta här.

Efter ett par timmar börjar antalet besökare minska. De bestämmer att återigen annonsera ut i radio varför vi är här. Det faller på min lott att helt plötsligt stå i sändning utan att ha fått förbereda mig. Men enligt mina kompisar så går det ju hur bra som helst. Klart att det kommer några extra som är nyfikna på vem som pratade i radion. Känns lite coolt att ha gjort min radiodebut i en, om än primitiv, radiostation i Afrika.

En pojke som är 10 år har problem att se på långt håll. Han har svårt att följa med i skolan. Här får han ett par glasögon och får se sina vänner en bit bort. Ansiktsuttrycket har inte fångats på bild tyvärr. Det finns något dubbelt i att helt plötsligt kunna se allting tydligt. Både härligt och skrämmande på samma gång. Starka intryck behöver få lite tid på sig att sjunka in. Den här något skeptiska min infann sig en liten stund efter ett obetalbart leende när han fick se sina kompisar en bit bort.

aF 393

Även om det inte går att jämföra olika sinne så kanske det ändå kan beskrivas så här: Att plötsligt se skarpt och tydligt kan vara som att skruva upp ljudet jättehögt.

………………..forts….

 

Avresan med Vision For All

Avresan med Vision For All
Avresan med Vision For All

Den 28 oktober börjar jag min resa mot Afrika med Vision For All. Jag ska ta ett flyg från Malmö Airport kl. 17.35 mot Arlanda. Nästa morgon kl. 06.00 går flyget mot Banjul i Gambia. Övernattning på Arlanda är beställd eftersom incheckning redan sker 04.30. Vi har en del bagage att checka in ca. 25 kg glasögon/person. Vår egen packning består av det absolut nödvändigaste. Insikt nr. 1. Ju mer tillgång till saker jag har desto mer tror jag att jag behöver.

Vädergudarna gör vad de kan för att försöka stoppa mig att komma till Afrika. Stormen gör att flyget ställs in och även några ersättningsflyg. 7 timmar senare sitter jag på flyget till Arlanda och får 2,5 timmes vila innan nästa flyg.

Vi är ett härligt gäng som åker tillsammans. Två optiker John Godoy och Thomas Persson. Synpedagog Christina Hägglund. Vi som assisterar är Lisbet Bertilsson, Laila Gustavsson, Barbro Rosberger, Jörgen Engelgren och jag. Barbro är också vår ”reseledare” och representant för Jali Experience. Som är en Svensk ideell förening som verkar för byars utveckling på den Gambiska landsbygden. Det är hennes kontakter som vi ska använda för att kunna ta oss till de byar som ligger långt in i vildmarksområdet. Barbro har dessutom goda erfarenheter som vi behöver för att kunna röra oss i detta område.

Jag har ingen aning om vad jag ska få uppleva……..Resan har börjat……