Femte träningsveckan

Löparskor

Det har aldrig varit min grej att jogga eller springa. Visst har jag sprungit fem kilometers-lopp då och då. Men någon lång träning innan har det inte blivit. Så jag har sprungit några gånger, fått väldigt ont och tröttnat. Inte hittat njutningen i löpningen. Jag bor nära en park i Malmö och där springer väldigt mycket folk hela tiden. Jag blir både påmind och inspirerad av att se dessa löpare. Nu har jag bestämt mig!

Jag har satt upp som ett mål att kunna springa fem kilometer i ett lugnt tempo, och göra det till en regelbunden träning.

Löparapp

Jag började med att köpa mig ett par löparskor. Det är viktigt att ha ett bra stöd för foten när man springer. Laddar ner en app som hjälper mig att komma igång. Intervall mellan jogga och gå tre dagar/vecka. Programmet är upplagt på sju veckor. Efter dessa sju veckor har jag nått mitt mål och det är bara att fortsätta. Det passar mig perfekt, att gå ut på min runda och följa instruktioner. Inte tänka, bara göra….Just do it!

Min femte träningsvecka har jag ägnat åt löpning tre dagar. Tränat mage, rygg och armhävningar.

I fredags fick jag opererat bort hudförändringar på fyra ställen på kroppen. Båda benen och ryggen. Har fått träningsförbud i två veckor. :-(

Kände mig först enormt besviken, har ju kommit i gång så bra. Men det finns något att lära av det här. Får göra det bästa jag kan. Låta kreativiteten flöda helt enkelt. Promenera kan jag, men någon styrketräning eller löpning går inte förrän om två veckor. Bara att lyda läkaren. Ska sätta mig ner med Erik och höra vad jag skulle kunna göra under tiden för att inte tappa för mycket styrka. Det ska nog gå bra det här :-)

Att hantera medgång och motgång får mig att tänka på en (österländsk) historia jag hört. ”Du ska hantera/balansera din energi vid medgång och motgång. Det är intensiteten på din energi vid medgång som avgör hur du hanterar din motgång”. Det är lätt att ryckas med i medvind men då har jag inget att sätta emot vid motvind.

Afrika 10

 

aF 301

Vi fortsätter att åka ut till flera byar. Vi har rest till Gambia för att Vision For All ska dela ut glasögon.

Här utforskar jag min lekfullhet, glädje och kärlek till livet i landet långt hemifrån.

Arbetet ute i bushen gör att kreativiteten får flöda. ”Nöden är uppfinningarnas moder”. ”Man tager vad man haver”.

Vi sätter upp kliniken med det vi har. Bussen får fungera som förråd, fika/pausrum och ibland även som vägg att sätta upp undersökningstavlorna på. Med trästockar och våra flyttkartonger gör vi bord för att sätta glasögonkartongerna på. När vi upptäcker en utskjutande träbit som vi kan skada oss på, hittar vi genast en patentlösning på problemet i form av ett bananlådelock. En pinne från marken får fungera som pekare på tavlorna när ingen penna är ledig. Pauserna blir korta och effektiva. Känns inte meningsfullt att pausa för pausandet skull. Det är något alldeles speciellt när fantasin, kreativiteten och uppfinningsrikedomen får flöda. Vi är oerhört nöjda över våra smarta lösningar. Alla i gruppen vet vad vi är där för att göra. Målet är klart och tydligt däremot inte exakt hur vi ska göra det. De som har erfarenhet sedan tidigare visar oss som är med för första gången. Vilket härligt gäng vi är och samarbetet flyter på likt Gambiafloden. Det känns verkligen roligt och lekfullt.

Jag minns tillfredsställelsen när jag som liten lyckades skapa någonting själv. Ibland är det enkelheten som är svårigheten. Om vi lever enklare känns det mer meningsfullt att skapa. Det gör våra afrikanska vänner varje dag. De är rika på uppfinningar, idéer och att leva här och nu. De säger med sitt stora leende. Don´t worry be happy, welcome to the happy land.

Jag känner mig lycklig!………………