Tack från Gambia!

aF 248

Jag vill tacka dig som på något sätt bidragit till att vi kunde åka till Gambia för att dela ut glasögon.

Det krävs en hel del för att göra det möjligt. Men när det verkligen gäller så finns både vilja och resurser för att hjälpa människor som har det svårt. Om det ska jag skriva ett eget inlägg tror jag.

Det är Du som skänkte dina begagnade glasögon som du inte längre behövde.

aF 295

Det är Du som sms:ade VFA 100 till 72 970 och skänkte 100:-, eller skänkte pengar på annat sätt.

Det är sponsorer som skänkte pengar och trodde på projektet att hjälpa människor få en bättre syn på livet.

Det är du som varit med vid arbetsmöte och burit bananlådor fulla med glasögon, lagat mat, fixat kaffe, tvättat glasögon, sorterat, mätt upp och packat. Städat och torkat golv efter oss i den lokal vi varit i. Du som kommer någon gång ibland och det är Du som är trogen och hängiven.

Det är optiker och assistenter som åkt iväg och arbetat under ett par tuffa men intressanta veckor. Den här gången var det John, Thomas, Lisbet, Christina, Laila, Barbro och Jörgen jag åkte med. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.

Det är Du som sprider att Vision For All finns.

Tack vare er fick nästan 1000 personer ett par glasögon. Nu är deras förutsättningar att arbeta och studera betydligt bättre. Det är viktigt för mig att Du ska få reda på vilken skillnad din insats gör. En pappa som arbetar bättre ökar sin inkomst och gör det möjligt för barnen att gå i skolan. Ringar på vattnet effekten. Värdet av det ni alla gjort går inte att mäta i pengar. Jag önskar mig ett nytt värdesystem under 2014.

Från djupet av mitt hjärta och på människorna i byarna runt Karantaba i Kiang West provinsens vägnar tackar jag varenda en utav er som på något sätt hjälpt till. Ni är alla hjältar i mina ögon <3

bild (12)

Önskar er alla ett riktigt Gott och meningsfullt nytt år!

Afrika: Funderar på svårighet att hjälpa

aF 235

Jag har sett världen och mig själv med nya ögon. Det jag skriver är vad mina ögon sett och vad mitt hjärta känt. Jag tar fullt ansvar för mina egna tolkningar och påstår inte att det är någon universell sanning. Det är min sanning just nu.

Det är värmen och fukten som utmanar mig. Nej, det är att jag inte kan ta en dusch och få känna mig torr och fräsch. Jag får helt enkelt sluta tänka på det. Det fungerar…..om jag slutar tänka på det jag inte kan få så går det över. Jag har inget val, punkt. Jag har försökt föreställa mig hur det skulle vara att komma hit. Det går helt enkelt inte. Att förstå någonting intellektuellt är inte samma sak som att känna det och uppleva det med mina sinnen. Det landar en förståelse i min kropp som jag inte kan värja mig ifrån. Jag vill inte värja mig längre utan förstå vad jag faktiskt kan göra, och hur jag på olika sätt kan bidra till en bättre värld.

Sören Kierkegaard (1813-1855) säger att man bör förstå mer än den man vill hjälpa, men framför allt förstå det denne förstår. All sann hjälp börjar i ödmjukhet, att hjälpa är inte att härska utan att tjäna och då gäller det att vara tålmodig. ”När man verkligen ska lyckas att föra en annan människa till ett bestämt ställe måste man först och främst passa på att finna människan där hon är och börja där.”

Börjar förstå hur komplicerat det kan vara med bistånd och hjälpinsatser. Tålamodet att invänta kontinenter som går långsamt fram står kanske inte i proportion till det tempo som vi har i utvecklingsländerna. Hur fort måste det gå för att de som ger bistånd ska vara nöjda?……….