Gambiafloden del 1

aF 413

Idag är en ledig dag och vi ska åka en tur på Gambiafloden. Det är en stor flod som är 1 130 km lång och rinner från Fouta Djallon-platån i norra Guinea till Atlanten vid Banjul. Ungefär halva floden är segelbar. På båten har vi underhållning utav några lokala musiker.

aF 422

Det är ett rikt fiskliv av bl.a räkor, ladyfish, catfish, barracuda, butterfish mfl  i Gambiafloden. Vid ebb åker kvinnorna ut i sina båtar och plockar ostron som sitter på mangroveträdens stammar. En av våra följeslagare i båten berättar: Om en man har en fru så kokas ostronen. Om han har flera fruar så äter han dem råa. Här anar vi ostronets potenshöjande effekt.

Vi besöker ön James Island (som nu är ett världsarv) 30 km från flodmynningen. Ön intogs 1661 av engelsmännen som använde den först till handel med guld och elfenben och senare slavar. Här satt Kunta Kinte fånge, ättling till Alex Haley som skrev boken ”Rötter”. Den gick som tv-serie på 70-talet. Kunta Kinte togs tillfånga 1767 och såldes som slav i Amerika där han dog 1820. Minnet av denne afrikan lever vidare i hemlandet Gambia. Där man fortfarande pratar om honom som en stor, stark, stolt och frihetskämpande människa. Jag vill ägna ett eget inlägg åt funderingar om slaveri och frihet.

aF 431

Vår båtresa ska visa sig innehålla mer spänning än vad vi från början önskade oss……..

 

 

Afrika 11

 

aF 175

Alla dessa barn som berör mig så djupt. Deras omedelbara, spontana, nyfikna, lekfulla, oskuldsfulla och glada uppenbarelse. När de springer barfota i sanden och skriker ”Toubab” som betyder något i stil med ”vit man”, ”resande”. Jag har ingen aning vad det betyder för dem. Hoppas bara att vi som vita män och kvinnor lämnar ett positivt märke efter oss.

Det är ju här i Gambia som den vite mannen sent 1700-tal hämtade män och kvinnor, förde dem till USA och gjorde till sina slavar. Så ordet ”Toubab” har inte bara en fin klang. Det ekar av ett fruktansvärt minne om att hudfärg och religion hade stor betydelse. För om man skulle leva ett fritt liv eller föras bort som slav till ett främmande land.

Människorna här är så vänliga och gästfria. De hälsar och välkomnar oss att vara en del av dem. Med tanke på deras historia blir jag djupt berörd av att bli bemött med så mycket medmänsklig kärlek. Kan inte låta bli att skämmas över den främlingsfientlighet som råder i mitt eget land. Ett land som varit förskonat från krig, förtryck och annat elände. Min generation och de som kommer efter har nästan fått uppleva hur det är när stekta sparvar flyger rakt in i munnen på oss. Funderar på vad jag har saknat i mitt liv. Det är kanske just, tillhörighet, gemenskap och acceptans för den man är.

bild (11)

Minns att när jag var liten sade till min syster. ”Tänk om alla människor i hela världen hade varit vänner. Då hade vi kunnat knacka på hos någon i det här huset. Blivit insläppta och fått varm choklad av den snälla tanten”. Jag tyckte själv att min tanke var helt fenomenal och oerhört praktisk. Det var kallt och vi var på väg hem till min farmor den gången. Det var en bit kvar att gå. Men som det otåliga barn jag var, kom tanken som en blixt. Den varma chokladen hade kunnat komma tidigare om alla i hela världen varit vänner.

I Afrika dricker de säkert inte någon varm choklad. Men om de gjort det är jag säker på att de hade bjudit mig och min syster på en kopp…………