Midsommar

020

Jag plockade sju sorters blommor på midsommarafton hos mina fina vänner på landet. Det är första gången jag gör just det, och tänker på ritualer och traditioner.

Våra högtider firar vi idag av helt andra anledningar än vi gjorde tidigare. Hur många högtider firar du utan att veta varför du gör det? Förutom att det är en anledning att samlas och ha trevligt förstås.

Midsommardagen firades ursprungligen alltid den 24:e (6 månader innan julafton) till Johannes Döparens ära. Att midsommarafton alltid firas en fredag bestämdes 1953 för att passa in i arbetsveckan. Nu är helgen rörlig mellan den 20-26 juni.

Midsommar har kopplats till magi och övernaturliga väsen. Växter tillskrevs magiska krafter och övernaturliga väsen sa man var speciellt aktiva. Den här natten passade man t.ex på att samla läkande växter. Om man rullade sig naken i midsommardaggen skulle man hålla sig frisk. Varför har jag inte visst om det här tidigare 😀

Tron har hjälpt många människor genom historien. Alice Bah svarade en gång på en fråga som handlade om religiositet ”jag vet inte, alltså tror jag”. Det är ett av mina favoritsvar oavsett om vi pratar om religion eller något annat :-)

I gammal folkmedicin trodde man på medicinmannens/kvinnans läkande örter så som man tror på läkarens ordination av mediciner idag. Vad är den stora skillnaden?

Midsommarhelgen handlar också om naturen och vad den kan ge oss. Vi är beroende av den även om vi i ett modernt samhälle ibland glömmer bort det. Från och med nu, vill jag på ett djupt och medvetet sätt verkligen hedra moder jord och naturen för de gåvor hon ger oss. Utan hennes gåvor finns vi inte.

Om det inte hjälper att rulla sig naken i midsommardaggen så skadar det säkert inte 😉

 

 

 

Andra träningsdagen

situps

Igår hade jag vilodag. Redan samma dag efter träningen kände jag att kroppen fått jobba fysiskt. Igår var det skönt att få vila kroppen som var öm efter genomgången i förrgår.

Jag har ingen möjlighet att gå ner på gymmet och träna eftersom de öppnar lite senare och jag ska iväg ikväll och kan därför inte träna då. Men eftersom jag har bestämt mig för att jag tränar så gör jag det oavsett om gymmet har öppet eller inte.

Jag har en rockring som jag använder som uppvärmning för att få upp pulsen. Jag rockar med den fem minuter.

Mina övningar ska jag träna 10 repetitioner 3 gånger.

Jag kör:

–      Armhävningar på knä

–      Benböj

–      Situps

–      Ryggträning

–      Utfall

Det är jobbigt eftersom jag har träningsvärk och det känns inte lika bra som när jag tränade med Erik. Men jag gör mitt bästa och det känns skönt att göra det jag har bestämt mig för att göra.

I övermorgon blir det gymmet. Det finns en extra övning för axlar och armar som jag gärna tränar igen. Hm….den var inte speciellt jobbig utan jag tyckte den var lätt. Är det därför jag vill göra den????

Det får jag prata med Erik om nästa gång vi tränar ihop.

Förresten så kan man mäta fettet i kroppen på 12 olika ställen på kroppen. Erik pratade med mig om det förra gången. Det är för att man inte ska fokusera på vikten utan kroppsformen istället. Nu är ju inte vikten mitt huvudmål. Nog för att jag har några kilon som kan falla av min kropp. Men det gör de ju när jag börjar träna. Jag är både nyfiken och tycker det känns lite läskigt att nipa tag om bilringarna för att tala om hur mycket fett som flyttat in i min kropp.

Vi får se nästa vecka om jag har modet att se fettmängden i min kropp. Kanske att det motiverar mig ännu mer att träna…….

Första träningsdagen

Origo2

Erik möter upp och vi sitter ner och pratar för att gå igenom vad mitt mål med träningen är. Han är lugn, fokuserad och lyssnar. Han är här för mig och vill veta vad jag vill. Jag skriver på ett kontrakt/överenskommelse där våra ansvarsområden är tydligt formulerade.

Det är första träningsdagen och jag känner mig oerhört motiverad och taggad att börja röra kroppen. Jag känner mig lite spänd på hur den ska reagera på belastningen.

Som uppvärmning väljer jag roddmaskin. Fem minuters uppvärmning och jag går naturligtvis ut hårt från början. Jag blir andfådd och Erik säger åt mig att ta det lite lugnare. Jag ska hålla på i fem minuter. Det är bra att ha någon som ser det jag inte själv ser när jag blir för exalterad.

Nu får jag frågan om jag kan göra en vanlig armhävning. Nej, svarar jag direkt. Jag har aldrig varit bra på armhävningar. Är ganska stark i armarna men har kanske fel teknik? Jag provar att göra en vanlig armhävning. Nej, det går inte! På knä går det bättre, 15 stycken blir det.

Jag tränar benböj, utfall, rygg och magträning. Det börjar ta emot lite. Men Erik peppar mig så att jag gör det där lilla extra som är så lätt att strunta i om man är själv.

Nu föreslår Erik att vi ska träna något helt annat. Jag får ett bälte runt midjan med gummiband som han håller tag i så det skapas ett motstånd. Nu ska jag springa allt vad jag kan upp i ett hörn av rummet och hämta en boll. Hålla emot när jag springer tillbaka i rummet och sedan fortsätta till ett annat hörn och lägga ner bollen. Fy fasiken vad jobbigt det här är men väldigt, väldigt roligt :-).

Efter en timmes träning säger vi hej då. Nu ska jag träna själv två gånger den här veckan. Vi bestämmer att ses nästa vecka igen.

Jag behöver någon som ser mig när jag gör för lite eller eventuellt för mycket. Som utmanar mig för att jag ska ge det där lilla extra. Då behöver jag bara fokusera på utmaningen inte vad jag ska göra.

Blodet strömmar i kroppen och det känns härligt att ha kommit igång! 😉

 

 

Tack från Gambia!

aF 248

Jag vill tacka dig som på något sätt bidragit till att vi kunde åka till Gambia för att dela ut glasögon.

Det krävs en hel del för att göra det möjligt. Men när det verkligen gäller så finns både vilja och resurser för att hjälpa människor som har det svårt. Om det ska jag skriva ett eget inlägg tror jag.

Det är Du som skänkte dina begagnade glasögon som du inte längre behövde.

aF 295

Det är Du som sms:ade VFA 100 till 72 970 och skänkte 100:-, eller skänkte pengar på annat sätt.

Det är sponsorer som skänkte pengar och trodde på projektet att hjälpa människor få en bättre syn på livet.

Det är du som varit med vid arbetsmöte och burit bananlådor fulla med glasögon, lagat mat, fixat kaffe, tvättat glasögon, sorterat, mätt upp och packat. Städat och torkat golv efter oss i den lokal vi varit i. Du som kommer någon gång ibland och det är Du som är trogen och hängiven.

Det är optiker och assistenter som åkt iväg och arbetat under ett par tuffa men intressanta veckor. Den här gången var det John, Thomas, Lisbet, Christina, Laila, Barbro och Jörgen jag åkte med. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.

Det är Du som sprider att Vision For All finns.

Tack vare er fick nästan 1000 personer ett par glasögon. Nu är deras förutsättningar att arbeta och studera betydligt bättre. Det är viktigt för mig att Du ska få reda på vilken skillnad din insats gör. En pappa som arbetar bättre ökar sin inkomst och gör det möjligt för barnen att gå i skolan. Ringar på vattnet effekten. Värdet av det ni alla gjort går inte att mäta i pengar. Jag önskar mig ett nytt värdesystem under 2014.

Från djupet av mitt hjärta och på människorna i byarna runt Karantaba i Kiang West provinsens vägnar tackar jag varenda en utav er som på något sätt hjälpt till. Ni är alla hjältar i mina ögon <3

bild (12)

Önskar er alla ett riktigt Gott och meningsfullt nytt år!

Afrika 14

aF 390

Ett par hundra meter längs med stranden finns en liten marknadsplats. En av optikerna, John, har berättat att vi är här och gör synundersökningar. Behov och intresse finns av att få hjälp.

Det kostar en månadslön för ett par glasögon och arbetslösheten är stor ca. 70%. Människorna här förlitar sig på turismen och arbetar med skrädderi, träsnideri, smycketillverkning och annat hantverk. Tänk dig att du ska dra in hela årsinkomsten på ett par månader och dessutom vara ansvarig för en ganska stor familj.

Jag har aldrig saknat mat, kläder på kroppen och tak över huvudet eller för den delen människor som vill mig väl. Ändå finns en inbyggd rädsla för att bli av med dessa grundläggande behov. Jag undrar så hur dessa människor hanterar det. Är det så att de är så vana vid att inte ha något att de liksom bara försöker överleva dag för dag?

Är vi som har allt mer rädda att mista det vi har än de som inte har något?

Vi får hjälp med att bära iväg med alla glasögon till marknadsplatsen. Ännu en mycket varm och svettig dag på jobbet. Vi har fina svarta skjortor som visar att vi är från Vision For All. Men det är olidligt varmt och de flesta vet ju vem vi är utan skjortor också. Här kan man prata om djungeltrummornas effekt.

En skräddare 29 år gammal. Fick sina första glasögon idag. ”Nu kan jag se tydligt och få mer gjort. Tjäna mer pengar så mina barn kan gå i skolan. Ni hjälper inte bara till att ge oss bättre syn. Ni värmer våra hjärtan”.

aF 480

Jag blir så innerligt glad och tacksam när jag förstår kraften i att göra något gott för andra. Det finns väldigt många människor som har donerat sina gamla glasögon, pengar eller av sin tid till Vision For All. Alla de sakerna tillsammans gör att vi kan åka iväg och dela ut glasögon.  Betydelsen det får när en människa kan se bättre. Kan hjälpa en hel familj, ja en hel by till och med. När jag ser alla pusselbitarna och kan börja lägga det. Framträder en vacker bild där vi alla tillsammans gör saker för att vi så hjärtans gärna vill.