Inspirationsföreläsning

Jag bjöd in till föreläsning i egen regi. I nya lokalerna på Lilla Nygatan 3 i Malmö.

Foto: Christopher Nielsen

Föreläsningen ”En resa för livet” hoppas jag ska inspirera dig att få perspektiv på livet. Det är vad vi gör tillsammans för vår gemensamma värld som kommer att förändra den. Det lilla gör så stor skillnad och utan kärlek är livet oerhört fattigt.

Foto: Christopher Nielsen

Jag är så glad och tacksam för att ni kom och gjorde kvällen så väldigt speciell. Utan er hade det liksom inte blivit något. Ni är värdefulla, Tack! Ni är med och bidrar till mitt fortsatta volontärarbete ute i världen.

Foto: Christopher Nielsen

Ny lokal

 

Nya lokalen

Nu har jag flyttat in i min nya lokal på Lilla Nygatan 3 i centrala Malmö. Där kommer jag att ge behandlingar, hålla Qi-gong kurser och föreläsningar. Ett nära samarbete kommer att utvecklas tillsammans med psykologteamet på Pyma AB.

Lilla Nygatan 3

Det är ett vackert gammalt hus med mycket bra energi. Huset har bebotts av nunnor (Elisabeth systrarna) i mer än 70 år. De har sysslat med sjukvård och utbildning.

Konferensrum2

Konferensrum1

 Redan den 11-12 april håller jag en kurs i Qi-gong. Den kommer att hållas i det som en gång var nunnornas Kapell. Energin är fantastisk där och det ska bli spännande att träna Qi-gong i en sådan fin lokal. Anmäl ditt intresse genom att skicka ett mail till carina@carinahalvardsson.se med ditt namn, adress och kontaktuppgifter. Avgift för hela helgen är 2.000:- inkl. moms för privatpersoner, exkl. moms för företag.

Planer finns på utomhus träning i Kungsparken i sommar. Då är förutsättningen att du gått helgkursen och kan formen.

Läs om Qi-gong formen som heter WuJi Gong.

Varmt välkommen!

En hyllning till Pappa

Bi

Jag har många roliga och speciella minnen tillsammans med min pappa. Ytterligare ett sådant byggdes i helgen. Då skördade vi honung ur bikuporna på gården. Det är ett arbete som kräver fingertoppskänsla, närvaro och tålamod. Ett och annat gapskratt finns alltid med och lättar upp :-) Han har seglat på havet mer än halva sitt liv. Behövt vara ett med havet och anpassa sig för att överleva stormarna. Där finns grunden för hans förhållande till naturen tror jag.

Pappa och jag i skyddsdräkt

Jag vill hylla min pappa som precis hade fyllt 21 när jag föddes.

Jag älskar min pappas torra mycket speciella humor. Leendet och ögon som ser allt det du tror han inte ser. Hans tillit till mig att jag kan klara precis allt jag vill och lite till. De enorma luftslott han bygger med stor inlevelse, ger mig framtidstro. Hans händer som med lätthet lyfter upp mig och mina systrar, samtidigt, när jag var liten. De bygger båtar och hus, spikar, målar, gräver, lagar, fixar och smeker mig över håret. De odlar och hyllar moder jord genom idogt arbete ute i trädgården och bland bikuporna. De har knutits i ilska och frustration över att inte räcka till, bli missförstådd och för att möta en motståndare i boxningsringen. Däremellan har hans högra tumme stoppat in en och annan pris snus.

Min far har med åren växt på insidan och krympt en aning på utsidan.

Kroppen säger ifrån, den orkar inte på långa vägar lika mycket som förr. Hjärtat är i olag och fingrarna kröker sig i kramp efter nästan ingen ansträngning alls.

Jag kan förstå missnöjet över att kroppen inte lyder det som finns i huvudet. Men för mig är du allt och mer därtill även om kroppen sviker.

Ditt hjärta slår visserligen i otakt men rymmer oändligt mycket kärlek och det är jag dig evigt tacksam för. Du har gett mig livet!

Tack Pappa <3

 

 

 

 

Tacksamhet är näring för själen.

bild 1 (11)

I en utmaning på facebook, skulle jag skriva tre saker varje dag som jag var tacksam för.

Jag vill fortsätta med det. Bara för att se vad det gör med mig. Vad händer när jag fokuserar på det jag redan har istället för att jaga det jag inte har?

Jag fortsätter göra det eftersom det finns mycket att vara tacksam för. Det är lätt att ta saker för givet. Som t.ex hälsan, det är först när jag förlorar den som jag förstår hur mycket den betyder.

Perspektiv hjälper mig att se allt som finns att se. Det är så lätt att fastna i ett av perspektiven.

Vad skulle du säga om att göra mindre för att få mer?

Den här övningen gör det möjligt tycker jag. Mitt fokus är inställt på att se det jag redan har och som redan finns. När jag fokuserar på hur mycket det betyder för mig, förstår jag hur tacksam och lycklig jag är. Det kan vara en liten självklar sak som har stor betydelse för mitt liv. Övning ger färdighet :-)

Allting ska gå med blixtens hastighet idag. Utom våra liv som ska gå långsamt, utan att vi åldras, och vara i evighet.

Idag är jag tacksam för:

  1. Mitt liv. Att jag får fylla det med precis vad jag vill. Det finns ingen annan än jag själv som hindrar mig. Jag är fri att välja!
  2. Att jag kan andas och känna att lungorna fylls med syre. Det får mig att känna mig levande. Det finns inget i mina luftvägar som hindrar mig från att ta ett djupt andetag. Mina luftvägar är fria!
  3. Mina akrylfärger och penslar som ger mig möjlighet till kreativt uttryck när orden inte räcker till.

Vad är Du tacksam för?

Tack från Gambia!

aF 248

Jag vill tacka dig som på något sätt bidragit till att vi kunde åka till Gambia för att dela ut glasögon.

Det krävs en hel del för att göra det möjligt. Men när det verkligen gäller så finns både vilja och resurser för att hjälpa människor som har det svårt. Om det ska jag skriva ett eget inlägg tror jag.

Det är Du som skänkte dina begagnade glasögon som du inte längre behövde.

aF 295

Det är Du som sms:ade VFA 100 till 72 970 och skänkte 100:-, eller skänkte pengar på annat sätt.

Det är sponsorer som skänkte pengar och trodde på projektet att hjälpa människor få en bättre syn på livet.

Det är du som varit med vid arbetsmöte och burit bananlådor fulla med glasögon, lagat mat, fixat kaffe, tvättat glasögon, sorterat, mätt upp och packat. Städat och torkat golv efter oss i den lokal vi varit i. Du som kommer någon gång ibland och det är Du som är trogen och hängiven.

Det är optiker och assistenter som åkt iväg och arbetat under ett par tuffa men intressanta veckor. Den här gången var det John, Thomas, Lisbet, Christina, Laila, Barbro och Jörgen jag åkte med. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta.

Det är Du som sprider att Vision For All finns.

Tack vare er fick nästan 1000 personer ett par glasögon. Nu är deras förutsättningar att arbeta och studera betydligt bättre. Det är viktigt för mig att Du ska få reda på vilken skillnad din insats gör. En pappa som arbetar bättre ökar sin inkomst och gör det möjligt för barnen att gå i skolan. Ringar på vattnet effekten. Värdet av det ni alla gjort går inte att mäta i pengar. Jag önskar mig ett nytt värdesystem under 2014.

Från djupet av mitt hjärta och på människorna i byarna runt Karantaba i Kiang West provinsens vägnar tackar jag varenda en utav er som på något sätt hjälpt till. Ni är alla hjältar i mina ögon <3

bild (12)

Önskar er alla ett riktigt Gott och meningsfullt nytt år!

Afrika 14

aF 390

Ett par hundra meter längs med stranden finns en liten marknadsplats. En av optikerna, John, har berättat att vi är här och gör synundersökningar. Behov och intresse finns av att få hjälp.

Det kostar en månadslön för ett par glasögon och arbetslösheten är stor ca. 70%. Människorna här förlitar sig på turismen och arbetar med skrädderi, träsnideri, smycketillverkning och annat hantverk. Tänk dig att du ska dra in hela årsinkomsten på ett par månader och dessutom vara ansvarig för en ganska stor familj.

Jag har aldrig saknat mat, kläder på kroppen och tak över huvudet eller för den delen människor som vill mig väl. Ändå finns en inbyggd rädsla för att bli av med dessa grundläggande behov. Jag undrar så hur dessa människor hanterar det. Är det så att de är så vana vid att inte ha något att de liksom bara försöker överleva dag för dag?

Är vi som har allt mer rädda att mista det vi har än de som inte har något?

Vi får hjälp med att bära iväg med alla glasögon till marknadsplatsen. Ännu en mycket varm och svettig dag på jobbet. Vi har fina svarta skjortor som visar att vi är från Vision For All. Men det är olidligt varmt och de flesta vet ju vem vi är utan skjortor också. Här kan man prata om djungeltrummornas effekt.

En skräddare 29 år gammal. Fick sina första glasögon idag. ”Nu kan jag se tydligt och få mer gjort. Tjäna mer pengar så mina barn kan gå i skolan. Ni hjälper inte bara till att ge oss bättre syn. Ni värmer våra hjärtan”.

aF 480

Jag blir så innerligt glad och tacksam när jag förstår kraften i att göra något gott för andra. Det finns väldigt många människor som har donerat sina gamla glasögon, pengar eller av sin tid till Vision For All. Alla de sakerna tillsammans gör att vi kan åka iväg och dela ut glasögon.  Betydelsen det får när en människa kan se bättre. Kan hjälpa en hel familj, ja en hel by till och med. När jag ser alla pusselbitarna och kan börja lägga det. Framträder en vacker bild där vi alla tillsammans gör saker för att vi så hjärtans gärna vill.

Afrika 13

aF 378

Vi är tillbaka på Hotel Leybahto, som ligger precis vid stranden. Några dagars arbete till sedan lite vila innan vi åker hem.

Idag åker vi till Brikama för att sätta upp en klinik på en radio station. Vår medhjälpare Abou har kontaktat radiostationen för att få ut meddelande om att vi är där. Att vi erbjuder synundersökningar och delar ut glasögon.

bild (5)

Det känns som den varmaste dagen av alla. Fast det har jag tänkt varje dag sedan vi kom hit. Det ÄR varmt i Gambia. Viktigt att fylla på med vätska under dagen.

Vi blir hjärtligt välkomnade på radiostationen. Snabbt sätter vi upp kliniken och gör oss beredda att ta emot de som kommit för att bli undersökta. Det kommer en strid ström av folk och kön ringlar sig längs en husvägg där det finns lite skugga. Vi förvarar glasögonen i ett rum innanför och där står en fläkt. Det känns helt fantastiskt att stå framför fläkten och vi är flera som kan tänka oss att bli där en stund. Precis då går strömmen. Radiosändningen kan fortsätta med hjälp av ett litet reservaggregat. Elförsörjningen kommer och går. Det är mer regel än undantag för de flesta här.

Efter ett par timmar börjar antalet besökare minska. De bestämmer att återigen annonsera ut i radio varför vi är här. Det faller på min lott att helt plötsligt stå i sändning utan att ha fått förbereda mig. Men enligt mina kompisar så går det ju hur bra som helst. Klart att det kommer några extra som är nyfikna på vem som pratade i radion. Känns lite coolt att ha gjort min radiodebut i en, om än primitiv, radiostation i Afrika.

En pojke som är 10 år har problem att se på långt håll. Han har svårt att följa med i skolan. Här får han ett par glasögon och får se sina vänner en bit bort. Ansiktsuttrycket har inte fångats på bild tyvärr. Det finns något dubbelt i att helt plötsligt kunna se allting tydligt. Både härligt och skrämmande på samma gång. Starka intryck behöver få lite tid på sig att sjunka in. Den här något skeptiska min infann sig en liten stund efter ett obetalbart leende när han fick se sina kompisar en bit bort.

aF 393

Även om det inte går att jämföra olika sinne så kanske det ändå kan beskrivas så här: Att plötsligt se skarpt och tydligt kan vara som att skruva upp ljudet jättehögt.

………………..forts….

 

Afrika 10

 

aF 301

Vi fortsätter att åka ut till flera byar. Vi har rest till Gambia för att Vision For All ska dela ut glasögon.

Här utforskar jag min lekfullhet, glädje och kärlek till livet i landet långt hemifrån.

Arbetet ute i bushen gör att kreativiteten får flöda. ”Nöden är uppfinningarnas moder”. ”Man tager vad man haver”.

Vi sätter upp kliniken med det vi har. Bussen får fungera som förråd, fika/pausrum och ibland även som vägg att sätta upp undersökningstavlorna på. Med trästockar och våra flyttkartonger gör vi bord för att sätta glasögonkartongerna på. När vi upptäcker en utskjutande träbit som vi kan skada oss på, hittar vi genast en patentlösning på problemet i form av ett bananlådelock. En pinne från marken får fungera som pekare på tavlorna när ingen penna är ledig. Pauserna blir korta och effektiva. Känns inte meningsfullt att pausa för pausandet skull. Det är något alldeles speciellt när fantasin, kreativiteten och uppfinningsrikedomen får flöda. Vi är oerhört nöjda över våra smarta lösningar. Alla i gruppen vet vad vi är där för att göra. Målet är klart och tydligt däremot inte exakt hur vi ska göra det. De som har erfarenhet sedan tidigare visar oss som är med för första gången. Vilket härligt gäng vi är och samarbetet flyter på likt Gambiafloden. Det känns verkligen roligt och lekfullt.

Jag minns tillfredsställelsen när jag som liten lyckades skapa någonting själv. Ibland är det enkelheten som är svårigheten. Om vi lever enklare känns det mer meningsfullt att skapa. Det gör våra afrikanska vänner varje dag. De är rika på uppfinningar, idéer och att leva här och nu. De säger med sitt stora leende. Don´t worry be happy, welcome to the happy land.

Jag känner mig lycklig!………………

Afrika: Första klinikdagen

Hälsocentret i Karantaba
Hälsocentret i Karantaba

Första natten är avklarad. Vaknat många gånger och försökt identifiera alla ovanliga ljud. Till slut har jag somnat om och förundrats över hur innestängt det känns under ett myggnät.

Tuppen har verkligen sett till att det inte är någon som helst idé att försöka sova längre än till kl. 05.00. Några öronproppar har jag inte fått med mig. Men vem behöver sova när man är på sitt livs äventyr?

I Karantaba finns ett Hälsocenter för folket i byarna i Kaing West provinsen. Här arbetar man bl.a med information och prevention om epidemiska sjukdomar som malaria, kolera, hjärnhinneinflammation och tuberkulos. Det finns en ögonläkare på centret som kommer att vara med oss och möta patienterna. På så sätt får de en uppfattning om befolkningens ögonhälsa. Det finns orsaker till ögonproblem som inte kan avhjälpas med glasögon, då är en läkarkontakt viktig.

Efter frukost ska vi installera undersökningsmottagning på hälsocentret. Vi får ett rum där alla lådor med glasögon ska sättas i ordning. Nu ska det upprättas olika stationer. Inskrivning, undersökning och utprovning/utlämning av glasögon.

När vi kommer till lokalen sitter det redan en lång rad människor och väntar på att få bli undersökta. En hel del nyfikna har naturligtvis också kommit. Det är en stor händelse att vi tagit oss så långt för att komma och hjälpa dessa människor med glasögon. Nu är det är bara att sätta igång arbetet.

Det är så fantastiskt att se glädjen när en människa får ett par glasögon på sin näsa och kan se tydligare. Som glasögonbärare är det en känsla jag väl känner till. Ändå är det så svårt att förklara den för någon som inte upplevt det. Men det jag kan säga är att det är ett meningsfullt arbete med ögonblickligt resultat.

Resa till Afrika

image

Jag vill göra gott i världen. Det har jag gjort genom att skänka pengar till välgörenhet via olika organisationer. Nu har jag valt att fokusera på en organisation Vision For All. Eftersom jag själv fick glasögon när jag var tre år ligger det här mig varmt om hjärtat. Jag började med att betala in medlemsavgift på 200:- till VFA. Sedan har jag varit med på arbetsmöte som organisationen har några gånger per år. Där tar vi hand om glasögon som samlats in. De glasögon som ändå ligger i byrålådan och inte kommer till nytta kan lämnas in till Synoptik, Memira, Lions eller till mig. Du kan förändra synen på livet för en annan människa. Organisationen är ideell och bygger helt på ideellt arbete från oss som är aktiva. Kan man inte hjälpa till fysiskt så kanske man kan bidra ekonomiskt. Bli medlem eller skänka en summa via PG 90 06 61-0 skriv gärna var du sett att du vill skänka pengar (genom t.ex facebook-sida) Jag arbetar för att sprida budskapet via sociala medier och behöver din hjälp där. För att veta vad som fungerar. Du kan också sms:a vfa 100 till 72 970 så skänker du 100 kronor.

Jag åker till Gambia i slutet på oktober för att dela ut glasögon till behövande. Min insats är att stänga min verksamhet i nästan tre veckor för att åka iväg. Jag undrar hur många företag som skulle stänga sin produktion i tre veckor för att åka och arbeta ideellt…. Kan jag som ensamföretagare göra det så kan säkert större företag göra något. Jag utmanar dig som företagare: Vad kan du tänka dig att bidra med för att hjälpa till så att vi kan åka ut i världen och hjälpa människor. Om vi kan hjälpa någon att se. Kan den personen arbeta och försörja sig och sin familj. Du hjälper inte bara en person utan hela dennes familj. Tänk vad lite som behövs för att göra så stor skillnad. Mitt företag arbetar med Hälsa & Utveckling globalt i och med min insats. Det känns väldigt bra. Mitt lilla företag blir därmed stort :-)

Om du är intresserad av att följa mig och min resa till Gambia. Följ mig här eller på https://www.facebook.com/visionforall. Jag ska försöka skicka rapport från resan fortlöpande. Det är förstås avgörande hur tekniken fungerar. Vi åker ut till ensliga byar i ett vildmarksområde. Men så fort det blir möjligt så kommer jag att rapportera därifrån.

Jag önskar dig en fantastisk helg!