Gambiafloden del 2

aF 415

Resan på Gambiafloden börjar med att vi, i skrangliga mindre båtar, tar oss ut en bit till den större båten. Jag måste erkänna att det inte känns helt tryggt (trots att jag har en viss sjövana). Särskilt som jag fått veta att vår guide inte kan simma. Kontrollmänniskan i mig går igång och undrar om vår säkerhet verkligen kan garanteras ute på floden. Men jag slår bort det när jag tagit mig ombord. Nu ska vi ha en riktigt mysig och trevlig dag på floden.

Ombord finns några lokala musiker som ska spela och sjunga för oss. Guiden har fixat mat och dryck så vi ska klara oss en hel dag ute. Det här blir toppen.

För att göra en lång historia kort. Vi får flera motorstopp och det känns inte bra när vi får reda på att båten drivs av en liten utombordsmotor på 15-20 HK. Den är svårstartad, och med stark motström och hög vattennivå blir det inte lätt. Vi kommer kanske inte att hinna hem innan mörkret lagt sig. Eller ännu värre vi kanske inte kommer hem alls utan får ligga här ute i floden och guppa tills någon kommer och hjälper oss. Det blir oro i lägret och stämningen sjunker rejält.

Vi förklarar att vi hellre vill vända och åka tillbaka så att vi är säkra på att komma på torra land medan det är ljust. Men våra vänner är envisa och vill inte lyssna på oss. De har ju planerat en sådan fin resa för oss.

Att kapitulera och lämna över sig när tilliten inte är på topp är svårt. Men det finns inte mycket annat att göra. Vi anländer till James Island och får en kort beskrivning av Anfadern Kunta Kinte. Här hölls han fången innan avresan till Amerika, där han såldes som slav till en plantageägare. I fängelsehålans dunkel känns våra bekymmer väldigt små.

aF 434

Resan tillbaka går lättare eftersom det är medströms och lägre vattennivå. Vi anländer hamnen precis när solen går ner och mörkret lägger sig. Det är lågvatten och vi får klättra upp till bryggan. Där står det ett stort sällskap och hjälper oss alla av båten. Mina referenser när det gäller båtar är långt ifrån de jag fått uppleva idag. Trött och nöjd står jag nu på landbacken.

aF 439

Ja det blev inte som vi tänkt oss men det blev ett äventyr som vi inte hade kunnat ana.

 

3 reaktioner till “Gambiafloden del 2”

  1. Efter att ha besökt Gambia ett tjugutal gånger känner jag aldrig någon oro när något händer. För det händer varje gång man ska någonstans, någonting. Antingen går bilen sönder eller så är det skogsbrand runt byarna där man bor eller så kan båtmotorn stanna, som nu. Men, en sak är säker, jag ser alltid till att vara omgiven av duktiga och driftiga vänner och då är jag trygg. Jag hade kunnat guppa på floden hela natten med våra vänner. Det var ju inga vågor att tala om och mat och dryck hade vi, ja till och med en toalett tror jag. Vi är olika, och jag förstår er som blev litet rädda. En gång, 2005, fick vi vänta i många timmar på att försöka få igång den bil vi då färdades i till Karantaba. Det slutade med att poliserna fick köra oss de sista fyra milen. Så kan det vara i Gambia. En annan gång på väg från Karantaba med den dagliga nattbussen, gick en bärande del sönder. Alla fick gå av en stund och vi fick se hur de lagade den bärande delen med ganska många meter gasbinda. Man har långt ifrån allt i Gambia, men man finner lösningar på allt. Gambia är äventyr, underbar musik och människor som lika lätt brister ut i dans som i skratt. Välkomna igen, ni har mycket mer att uppleva.

  2. Hej Carina! Gott Nytt År!

    Ja, det var skoj att fara till Djävulsön igen. Eller skoj kanske är fel ord. Under slaveriets år rövades 18 Milj bort från Afrika till hemska år långt från hem. Jag känner mig medskyldig till detta och försöker nu hjälpa lite.

    Vad jag menar med skoj var att jag inte var rädd under båtresan och inte ens irriterad när motorn stannade. Lite kanske innan mörkret föll innan vi kom i-land. Men det gick ju fint.

    Ja, Barbro kan verkligen skriva mycket. Din båtresa blev hennes äventyr i The Gambia under 10 år.
    Hon är aldrig rädd och det både du och jag vet varför. Men kritik har hon svårt för.
    Tack för dina fina och målande berättelser.

    Kram,
    Jörgen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *