Att uppfylla en dröm


Igår följde jag en känsla och startade gruppen ”Uppfyll en dröm”. Helt oväntat eftersom det inte tog fem minuter mellan tanke och handling. Jag brukar vanligtvis tänka lite längre innan jag gör saker. Men det finns något magiskt i drömmar eller djupa önskningar. En kraft som jag ibland tror vi saknar och som är vår livsenergi. Vi behöver den för att må bra och kan utföra underverk när vi är i kontakt med den. Det gäller att ge den kraften näring så varför inte börja med en gång? 😄
Jag är engagerad i ideell verksamhet och har själv upplevt hur fantastiskt det är. När vi tillsammans hjälps åt för att någon ska få sin önskan eller dröm uppfylld. Det finns forskning som visar att vi mår bra när vi gör något för andra. Vi kanske inte behöver fler träningsformer eller produkter för att må bra. Nu är det dags för goda handlingar som inte kostar något mer än vårt engagemang och vår kreativitet. Ett miljövänligt alternativ till välbefinnande 😊
Vi kan alla göra något. I det här fallet kanske inte just du kan hjälpa. Men någon i ditt nätverk kanske kan. Vi tar hjälp av nätets styrka och ser om vi kan skapa något riktigt stort och fint tillsammans.

Är du med? Vad drömmer du om?

Vad vill du sprida innan solen går ner?

Solnedgång över Vindelälven i Ammarnäs

Min syster skrev på facebook idag att det nästan gått inflation i ordet hat. Hon formulerade sig inte så förstås. Men jag undrar vad det är vi fokuserar på. Det hon uppmuntrade till var att sprida mer kärlek istället för hat. Wow! Vilken fantastisk idé. Varför inte använda sociala medier till något positivt.

Så här går mina tankar:

VAD lägger jag fokus på? VAD är det som ger mig energi?

Sociala medier har en stort inflytande på oss antingen vi vill det eller inte. Det är klart att vi kan stänga av appen och inte gå in där och titta.

Jag ser sociala medier som något som jag behöver förhålla mig till. Precis som allting annat i samhället. Det har diskuterats huruvida vi skriver sanningar eller påhittade saker. Nåja, det får väl var och en ta på sitt ansvar.

Jag har sedan jag var liten önskat att alla människor i hela världen (och då visste jag inte hur stor den var) skulle vara vänner. Då kanske det var av mer praktiska skäl än rent humanitära, men ändå.

Allting börjar med mig. Om jag vill ha en kärleksfull värld så behöver jag visa mig kärleksfull.

Så innan solen går ner idag ska jag göra något för minst en person. Jag ska se en person i ögonen och vara där. Ge ifrån mig ett leende som gör även mig glad och låta det sprida sig till andra. De som vill ta emot det kan göra så och de andra är fria att låta bli.

Det är skönt att få lov och välja. Tänk att vi i det här landet får det. Det är en mänsklig rättighet och en skyldighet.

Det är kanske enklare än du tror att förändra världen.

Kärlek och respekt <3

 

Vänner växer inte på träd

Pi

Sitter med ett stort leende på läpparna. Jag känner mig så glad och lycklig för mina vänner. Utan mina medmänniskor är jag inget.

Jag vill i dagens blogginlägg berätta om en av mina vänner som överraskade mig igår. Eller egentligen blev jag inte överraskad – hon bara är sådan 😀

Petra som kallas för Pi är en helt enastående människa. Hennes hjärta är större än vad som rent anatomiskt är hälsosamt ;-). Medmänskligt räcker hennes hjärta till för så många människor.

Petra är förskollärare, entreprenör och trebarnsmamma i sina bästa år, arbetar i eget företag med bl.a babyrytmik och babysim. Hon vill hjälpa småbarnsföräldrar att hitta mer glamour i vardagen. Hennes kreativitet vet inga gränser. För mig är det alldeles självklart att hennes idé, om småbarn och deras föräldrar som ska må bra, kommer att bli en framgångssaga. För att Petra är positiv, kreativ, inkännande, empatisk, kärleksfull, med pulserande energi och alldeles, alldeles äkta.

Petra är för småbarnsföräldrars vardag vad Kajsa Varg (man tager vad man haver) var för kokkonsten. Är du småbarnsförälder så missa inte hennes evenemang.

Trots att jag hjälper människor att hitta nycklar till sin egen hälsa. Missar jag ibland att göra allting rätt för mig själv. Det visar bara att jag är en helt vanlig människa :-).

Igår kom Petra med sallad till lunchen. Dessutom hade hon med sig påsar med godsaker och nyttigheter som skulle ge mig energi. Det var en så fin genomtänkt handling med mycket systerkärlek att jag blir alldeles rörd. För att inte tala om vilken ny energi jag fick 😀

Tack fina Pi! Du har en speciell plats i mitt hjärta <3

 

 

Var lägger du din energi?

Fred

 

Nu räcker det!

Jag har fått träningsförbud i en vecka till. Var ska jag då lägga min energi? Jo, på ett blogginlägg om våld.

Det går att läsa i flera nättidningar och på facebook om nazister som knivskurit sex personer. Det har skett under en feministisk manifestation i Malmö. Det är min hemstad och jag tänker leva i den ett tag till.

Livet blir aldrig så värdefullt som precis i det ögonblick vi förstår att vi kommer att förlora det. Tryggheten bara finns där tills vi förlorar den.

Ett samhälle som bygger på tillit och trygghet kräver allas vårt engagemang. Det är inte någon annan som ska göra det åt mig. Jag får vara med och bidra med min byggsten. Våld kommer aldrig någonsin att lösa några problem.

Det räcker uppenbarligen inte att de flesta av oss förstår det. Vi måste visa att vi står för det också. Våldet skrämmer oss! Om vi blir så rädda att vi gömmer oss kommer våldet att ta över. Vad skickar det för signaler att stoppa huvudet i sanden? Jag tänker att de som står och tittar på när våld och terror utövas är medbrottslingar. Jag måste ta ställning och säga stopp! Det är INTE okej.

Jag förstår nu att det inte räcker att sitta hemma i soffan och tycka en massa saker. Jag måste visa det aktivt. Genom att delta i manifestationer som t.ex. den på Möllan i går (söndag).

Ett starkt samhälle behöver visa upp en tillräckligt stark kedja av människor som vill lösa problem på fredlig väg. Vi är snart 300 000 invånare i Malmö. Jag skulle vilja veta hur många av er som kan tänka er att vara en del av den kedjan?

Kärlek och respekt!

Nionde träningsdagen

Origo3

 

Idag har jag tränat i tre veckor. På dessa veckor har jag blivit lättare, starkare och orkar betydligt mer än första veckan.

Det känns fantastiskt kul att vara på banan igen. Jag har aldrig haft problem med att sova (ta i trä). Men jag sover på ett annat sätt nu. Jag är trött på kvällen och somnar gott. Känner mig utvilad när jag vaknar på morgonen. Sömnen är ju så viktig för hälsan. Det är då kroppen reparerar sig och vilar.

Idag tränar jag marklyft, cirkelträning och intervallträning på cykel. Testar heavyrope som är ett hopprep med tyngd – kul!

Erik går igenom vilka långsiktiga mål jag vill sätta upp. Att fortsätta träna tre gånger i veckan är ett sådant mål. Att löpträna har aldrig varit min grej. Har aldrig lyckats hitta tjusningen i det. Men jag ska verkligen försöka hitta den. Det finns något i mig som gärna vill ut och springa någon gång i veckan i alla fall.

Kostråden jag fått är bl.a: Bara äta kolhydrater, frukt och mejeriprodukter varannan dag. Om jag vill slimma kroppen mer. Jag tycker att det som händer med kroppen just nu, när jag kommit igång med träningen, är tillräcklig. Jag ska tänka på dessa val.

Från nästa vecka kommer jag att rapportera om min träning ca en gång i veckan.

Du som följer mig på bloggen och är intresserad av att träna med personlig tränare. Får 10% rabatt på träning med Erik om du säger att du läst det här i min blogg.

Önskar dig en riktigt skön och mysig helg!

Sjätte träningsdagen

 

Rotary torso

Nu känner jag att jag blivit lite starkare. Det börjar hända saker i kroppen. Ett knapphål in i livremmen – härligt!

Jag testar en maskin på gymmet som stärker torson. Jag sitter på knä och roterar kroppen med motstånd. Det gör nog gott för midjemåttet 😀

På tal om midjemåttet. På kvällen efter träningen var jag hos en kompis som fyller år. Hon hade dukat upp ett härligt bord med champagne, apelsinjuice, thé, scones, marmelader, ostar och sandwich med ägg, majonnäs och lax. Som efterrätt ett dignande kakfat med chokladkaka ála Rocky Road.

Först blev jag lite knäckt och tänkte att jag förstör allt jag byggt upp under 2 veckors träning. Men efter en stund så bestämde jag mig för att ta lite grand. Jag får köra lite hårdare träning på måndag istället ;-). Det är ju ok att ”unna” sig något gott ibland om jag tränar.

Nu känner jag också att jag gillar när pulsen går upp. Det är inte lika stort motstånd i kroppen utan det känns härligt när hjärtat får pumpa lite.

Jag märker att mitt blodsocker ligger stabilare än tidigare också. Det är värt jättemycket för mig.

Nästa vecka är det träning med Erik igen både måndag och fredag.

Andra träningsdagen

situps

Igår hade jag vilodag. Redan samma dag efter träningen kände jag att kroppen fått jobba fysiskt. Igår var det skönt att få vila kroppen som var öm efter genomgången i förrgår.

Jag har ingen möjlighet att gå ner på gymmet och träna eftersom de öppnar lite senare och jag ska iväg ikväll och kan därför inte träna då. Men eftersom jag har bestämt mig för att jag tränar så gör jag det oavsett om gymmet har öppet eller inte.

Jag har en rockring som jag använder som uppvärmning för att få upp pulsen. Jag rockar med den fem minuter.

Mina övningar ska jag träna 10 repetitioner 3 gånger.

Jag kör:

–      Armhävningar på knä

–      Benböj

–      Situps

–      Ryggträning

–      Utfall

Det är jobbigt eftersom jag har träningsvärk och det känns inte lika bra som när jag tränade med Erik. Men jag gör mitt bästa och det känns skönt att göra det jag har bestämt mig för att göra.

I övermorgon blir det gymmet. Det finns en extra övning för axlar och armar som jag gärna tränar igen. Hm….den var inte speciellt jobbig utan jag tyckte den var lätt. Är det därför jag vill göra den????

Det får jag prata med Erik om nästa gång vi tränar ihop.

Förresten så kan man mäta fettet i kroppen på 12 olika ställen på kroppen. Erik pratade med mig om det förra gången. Det är för att man inte ska fokusera på vikten utan kroppsformen istället. Nu är ju inte vikten mitt huvudmål. Nog för att jag har några kilon som kan falla av min kropp. Men det gör de ju när jag börjar träna. Jag är både nyfiken och tycker det känns lite läskigt att nipa tag om bilringarna för att tala om hur mycket fett som flyttat in i min kropp.

Vi får se nästa vecka om jag har modet att se fettmängden i min kropp. Kanske att det motiverar mig ännu mer att träna…….

Afrika 12

aF 232

Efter besök i flera byar i Kiang West provinsen är det dags att åka tillbaka mot civilisationen. Snart är vi ute på slät asfalt igen.

Vi gör ett stopp vid en marknadsplats för att sätta upp en klinik, innan vi åker tillbaka till kusten. Men klockan är mycket och vi tar in på ett ställe över natten. Det är inget lyxhotell men det går att spola och ta en dusch. Däremot finns inget vatten i tvättstället. En hink på golvet med vatten duger bra. Lakanen är inte för fräscha heller så jag sover på min handduk. Här inser jag hur bortskämd jag är, en nyttig erfarenhet. Det som är viktigt hemma är verkligen inte viktigt här.

aF 355

Det känns i alla fall skönt att få skölja av sig vägdammet innan middagen.

Efter frukost tar vi oss in till stadens marknadsområde. Vi sätter upp en klinik och börjar arbeta. Det är mycket folk i rörelse i området och det kommer en hel del för att få ögonen undersökta. Maktdemonstration från en polischef som vill ha förtur, gör att jag snabbt lär mig vad diplomati innebär.

aF 368

Solen steker och på eftermiddagen har skuggan som vi haft på förmiddagen försvunnit. Det blir varmare och varmare. Vi kämpar tappert vidare för att dela ut så många glasögon vi kan. Lunchpausen sker på stående fot. Vi äter bröd, kex och dricker läsk. Jag dricker aldrig läsk hemma. Men här kan man inte vara kinkig. Drick och ät det som finns att få tag på snabbt. Vi är här för att utföra ett uppdrag. Det känns som viktigare än mat just nu i alla fall. När kön minskar bestämmer vi ett klockslag när vi stänger kliniken.

Nu åker vi mot kusten. Saknar havet…….

Afrika: Funderar på svårighet att hjälpa

aF 235

Jag har sett världen och mig själv med nya ögon. Det jag skriver är vad mina ögon sett och vad mitt hjärta känt. Jag tar fullt ansvar för mina egna tolkningar och påstår inte att det är någon universell sanning. Det är min sanning just nu.

Det är värmen och fukten som utmanar mig. Nej, det är att jag inte kan ta en dusch och få känna mig torr och fräsch. Jag får helt enkelt sluta tänka på det. Det fungerar…..om jag slutar tänka på det jag inte kan få så går det över. Jag har inget val, punkt. Jag har försökt föreställa mig hur det skulle vara att komma hit. Det går helt enkelt inte. Att förstå någonting intellektuellt är inte samma sak som att känna det och uppleva det med mina sinnen. Det landar en förståelse i min kropp som jag inte kan värja mig ifrån. Jag vill inte värja mig längre utan förstå vad jag faktiskt kan göra, och hur jag på olika sätt kan bidra till en bättre värld.

Sören Kierkegaard (1813-1855) säger att man bör förstå mer än den man vill hjälpa, men framför allt förstå det denne förstår. All sann hjälp börjar i ödmjukhet, att hjälpa är inte att härska utan att tjäna och då gäller det att vara tålmodig. ”När man verkligen ska lyckas att föra en annan människa till ett bestämt ställe måste man först och främst passa på att finna människan där hon är och börja där.”

Börjar förstå hur komplicerat det kan vara med bistånd och hjälpinsatser. Tålamodet att invänta kontinenter som går långsamt fram står kanske inte i proportion till det tempo som vi har i utvecklingsländerna. Hur fort måste det gå för att de som ger bistånd ska vara nöjda?……….

 

 

 

Afrika: Första klinikdagen

Hälsocentret i Karantaba
Hälsocentret i Karantaba

Första natten är avklarad. Vaknat många gånger och försökt identifiera alla ovanliga ljud. Till slut har jag somnat om och förundrats över hur innestängt det känns under ett myggnät.

Tuppen har verkligen sett till att det inte är någon som helst idé att försöka sova längre än till kl. 05.00. Några öronproppar har jag inte fått med mig. Men vem behöver sova när man är på sitt livs äventyr?

I Karantaba finns ett Hälsocenter för folket i byarna i Kaing West provinsen. Här arbetar man bl.a med information och prevention om epidemiska sjukdomar som malaria, kolera, hjärnhinneinflammation och tuberkulos. Det finns en ögonläkare på centret som kommer att vara med oss och möta patienterna. På så sätt får de en uppfattning om befolkningens ögonhälsa. Det finns orsaker till ögonproblem som inte kan avhjälpas med glasögon, då är en läkarkontakt viktig.

Efter frukost ska vi installera undersökningsmottagning på hälsocentret. Vi får ett rum där alla lådor med glasögon ska sättas i ordning. Nu ska det upprättas olika stationer. Inskrivning, undersökning och utprovning/utlämning av glasögon.

När vi kommer till lokalen sitter det redan en lång rad människor och väntar på att få bli undersökta. En hel del nyfikna har naturligtvis också kommit. Det är en stor händelse att vi tagit oss så långt för att komma och hjälpa dessa människor med glasögon. Nu är det är bara att sätta igång arbetet.

Det är så fantastiskt att se glädjen när en människa får ett par glasögon på sin näsa och kan se tydligare. Som glasögonbärare är det en känsla jag väl känner till. Ändå är det så svårt att förklara den för någon som inte upplevt det. Men det jag kan säga är att det är ett meningsfullt arbete med ögonblickligt resultat.