En hyllning till Pappa

Bi

Jag har många roliga och speciella minnen tillsammans med min pappa. Ytterligare ett sådant byggdes i helgen. Då skördade vi honung ur bikuporna på gården. Det är ett arbete som kräver fingertoppskänsla, närvaro och tålamod. Ett och annat gapskratt finns alltid med och lättar upp :-) Han har seglat på havet mer än halva sitt liv. Behövt vara ett med havet och anpassa sig för att överleva stormarna. Där finns grunden för hans förhållande till naturen tror jag.

Pappa och jag i skyddsdräkt

Jag vill hylla min pappa som precis hade fyllt 21 när jag föddes.

Jag älskar min pappas torra mycket speciella humor. Leendet och ögon som ser allt det du tror han inte ser. Hans tillit till mig att jag kan klara precis allt jag vill och lite till. De enorma luftslott han bygger med stor inlevelse, ger mig framtidstro. Hans händer som med lätthet lyfter upp mig och mina systrar, samtidigt, när jag var liten. De bygger båtar och hus, spikar, målar, gräver, lagar, fixar och smeker mig över håret. De odlar och hyllar moder jord genom idogt arbete ute i trädgården och bland bikuporna. De har knutits i ilska och frustration över att inte räcka till, bli missförstådd och för att möta en motståndare i boxningsringen. Däremellan har hans högra tumme stoppat in en och annan pris snus.

Min far har med åren växt på insidan och krympt en aning på utsidan.

Kroppen säger ifrån, den orkar inte på långa vägar lika mycket som förr. Hjärtat är i olag och fingrarna kröker sig i kramp efter nästan ingen ansträngning alls.

Jag kan förstå missnöjet över att kroppen inte lyder det som finns i huvudet. Men för mig är du allt och mer därtill även om kroppen sviker.

Ditt hjärta slår visserligen i otakt men rymmer oändligt mycket kärlek och det är jag dig evigt tacksam för. Du har gett mig livet!

Tack Pappa <3

 

 

 

 

Tacksamhet är näring för själen.

bild 1 (11)

I en utmaning på facebook, skulle jag skriva tre saker varje dag som jag var tacksam för.

Jag vill fortsätta med det. Bara för att se vad det gör med mig. Vad händer när jag fokuserar på det jag redan har istället för att jaga det jag inte har?

Jag fortsätter göra det eftersom det finns mycket att vara tacksam för. Det är lätt att ta saker för givet. Som t.ex hälsan, det är först när jag förlorar den som jag förstår hur mycket den betyder.

Perspektiv hjälper mig att se allt som finns att se. Det är så lätt att fastna i ett av perspektiven.

Vad skulle du säga om att göra mindre för att få mer?

Den här övningen gör det möjligt tycker jag. Mitt fokus är inställt på att se det jag redan har och som redan finns. När jag fokuserar på hur mycket det betyder för mig, förstår jag hur tacksam och lycklig jag är. Det kan vara en liten självklar sak som har stor betydelse för mitt liv. Övning ger färdighet :-)

Allting ska gå med blixtens hastighet idag. Utom våra liv som ska gå långsamt, utan att vi åldras, och vara i evighet.

Idag är jag tacksam för:

  1. Mitt liv. Att jag får fylla det med precis vad jag vill. Det finns ingen annan än jag själv som hindrar mig. Jag är fri att välja!
  2. Att jag kan andas och känna att lungorna fylls med syre. Det får mig att känna mig levande. Det finns inget i mina luftvägar som hindrar mig från att ta ett djupt andetag. Mina luftvägar är fria!
  3. Mina akrylfärger och penslar som ger mig möjlighet till kreativt uttryck när orden inte räcker till.

Vad är Du tacksam för?

Afrika 14

aF 390

Ett par hundra meter längs med stranden finns en liten marknadsplats. En av optikerna, John, har berättat att vi är här och gör synundersökningar. Behov och intresse finns av att få hjälp.

Det kostar en månadslön för ett par glasögon och arbetslösheten är stor ca. 70%. Människorna här förlitar sig på turismen och arbetar med skrädderi, träsnideri, smycketillverkning och annat hantverk. Tänk dig att du ska dra in hela årsinkomsten på ett par månader och dessutom vara ansvarig för en ganska stor familj.

Jag har aldrig saknat mat, kläder på kroppen och tak över huvudet eller för den delen människor som vill mig väl. Ändå finns en inbyggd rädsla för att bli av med dessa grundläggande behov. Jag undrar så hur dessa människor hanterar det. Är det så att de är så vana vid att inte ha något att de liksom bara försöker överleva dag för dag?

Är vi som har allt mer rädda att mista det vi har än de som inte har något?

Vi får hjälp med att bära iväg med alla glasögon till marknadsplatsen. Ännu en mycket varm och svettig dag på jobbet. Vi har fina svarta skjortor som visar att vi är från Vision For All. Men det är olidligt varmt och de flesta vet ju vem vi är utan skjortor också. Här kan man prata om djungeltrummornas effekt.

En skräddare 29 år gammal. Fick sina första glasögon idag. ”Nu kan jag se tydligt och få mer gjort. Tjäna mer pengar så mina barn kan gå i skolan. Ni hjälper inte bara till att ge oss bättre syn. Ni värmer våra hjärtan”.

aF 480

Jag blir så innerligt glad och tacksam när jag förstår kraften i att göra något gott för andra. Det finns väldigt många människor som har donerat sina gamla glasögon, pengar eller av sin tid till Vision For All. Alla de sakerna tillsammans gör att vi kan åka iväg och dela ut glasögon.  Betydelsen det får när en människa kan se bättre. Kan hjälpa en hel familj, ja en hel by till och med. När jag ser alla pusselbitarna och kan börja lägga det. Framträder en vacker bild där vi alla tillsammans gör saker för att vi så hjärtans gärna vill.