Afrika: Funderar på svårighet att hjälpa

aF 235

Jag har sett världen och mig själv med nya ögon. Det jag skriver är vad mina ögon sett och vad mitt hjärta känt. Jag tar fullt ansvar för mina egna tolkningar och påstår inte att det är någon universell sanning. Det är min sanning just nu.

Det är värmen och fukten som utmanar mig. Nej, det är att jag inte kan ta en dusch och få känna mig torr och fräsch. Jag får helt enkelt sluta tänka på det. Det fungerar…..om jag slutar tänka på det jag inte kan få så går det över. Jag har inget val, punkt. Jag har försökt föreställa mig hur det skulle vara att komma hit. Det går helt enkelt inte. Att förstå någonting intellektuellt är inte samma sak som att känna det och uppleva det med mina sinnen. Det landar en förståelse i min kropp som jag inte kan värja mig ifrån. Jag vill inte värja mig längre utan förstå vad jag faktiskt kan göra, och hur jag på olika sätt kan bidra till en bättre värld.

Sören Kierkegaard (1813-1855) säger att man bör förstå mer än den man vill hjälpa, men framför allt förstå det denne förstår. All sann hjälp börjar i ödmjukhet, att hjälpa är inte att härska utan att tjäna och då gäller det att vara tålmodig. ”När man verkligen ska lyckas att föra en annan människa till ett bestämt ställe måste man först och främst passa på att finna människan där hon är och börja där.”

Börjar förstå hur komplicerat det kan vara med bistånd och hjälpinsatser. Tålamodet att invänta kontinenter som går långsamt fram står kanske inte i proportion till det tempo som vi har i utvecklingsländerna. Hur fort måste det gå för att de som ger bistånd ska vara nöjda?……….

 

 

 

4 reaktioner till “Afrika: Funderar på svårighet att hjälpa”

  1. Tänker på det du skriver Carina. Varför ska allting gå så fort? Vi springer ifrån oss själva. Vi blir stressade och sjuka. När ska vi börja förstå att vi behöver dra ner på tempot för att kunna leva fullt ut. För att vi ska bli friskare. För att vi ska förstå att vi inte missa något utan istället får mycket mycket mer. <3 Tack för dina ord Carina de väcker en hel del i mig. <3

  2. Jag håller med dig i dina funderingar efter vems mallar vi är kapabla att kommentera framgångar och motgångar för ett land eller ett projekt som försöker hitta vägar till förbättrade levnadsvillkor. Jag känner stor glädje och tacksamhet över att antal insjuknade i malaria har miskat markant under de senaste två åren i Karantaba med omnejd. Likaså att de nu kan frakta sina skördar till marknader. I övrigt så vill jag påstå att det är ganska ointressant att komma dit med våra färdiga mallar avseende utvecklingen. Vi i Jali Experience gjorde en förstudie 2007. Den ger en bild av förhållandena så som biståndsgivaren önskade men svaren var förstås inte vad man förväntat sig, ingen kan beskriva förhållandena bättre än byborna själva. Hans Rosling är en iakttagare av biståndsorganisationernas förväntningar på hjälpen till utvecklingsländer. Hans artikel ”Man kan inte äta rösträtt” i DN är mycket tänkvärd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *